Välgrundade åsikter på politik.funebo.se 17 juni 2004 Håkan A Bengtsson, chef för den socialdemokratiska tankesmedjan Arenagruppen, publicerade sig idag i DN Kultur, angående Junilistan och de nationella markörer detta parti vann så stora framgångar på sistlidna söndag. Bara dagarna efter valet är naturligtvis Bengtsson lite skakad. Kan Junilistan göra ett språng mot riksdagen, och förändra den svenska partistrukturen, i stort sett oförändrad under lång tid? Oron är förståelig, men om Bengtsson tänkte en bit till: Vad skulle egentligen Junilistan kunna erbjuda? Det krävs mer än en inställning till EU för att samla 15% av rösterna i ett riksdagsval. Hotet mot systemet finns visserligen, men i ännu orealiserad form. Junilistan kan lika lite som sverigedemokrater, nationaldemokrater eller några andra idag existerande organisationsformer hot riksdagens nuvarande maktstrukturer."Den svenska nationalismen är svår att få fatt på. Ibland är det som om den inte riktigt finns, möjligen är det en del av vårt kollektiva undermedvetna", skriver Bengtsson vidare.Den svenska nationalismen är förvisso diffus, och den kan inte sammanfattas i en entydig ideologi. Undertecknad har länge hävdat den vara en överideologi. Nationalismen är en beståndsdel i ett tänkbart politiskt framgångsrecept, men det krävs också något mer, men inte lika mycket som i ovan nämnda SD och ND, för som Bengtsson också framhåller i DN:"(N)ationalism och politik är en farlig brygd, som bor granne med misstänksamhet mot det främmande. "Att hantera svensk nationalism politiskt är att balansera på slak lina. Trampar man fel åt ena hållet förvandlas den snabbt till rasism och främlingsfientlighet. Trampar man fel åt andra hållet kan den bli en punschdoftande plattityd. Bengtsson formulerar det väl när han kallar nationalismen för en "farlig brygd". Den är farlig, men också försedd med avsevärda möjligheter."Gemensamt för de nationella partierna är att de bryter den sociologiska blockgränsen genom att rekrytera väljare som traditionellt röstar med vänstern. Nationen bryter upp klassröstningen vid valurnorna. Ideologiskt konkurrerar Junilistan med borgerligheten, sociologiskt med vänstern. Och är därför ett större hot mot socialdemokratin än mot högern."Liksom den själv kan förväntas vilja kan nationalismen samla gammal och ung, rik och fattig, och på så sätt åstadkomma verklig förändring i ett stagnerande samhälle. I egenskap av modernistisk socialdemokrat tror sig Bengtsson sedan kunna neutralisera den nationalistiska brygden genom en återgång till traditionell socialdemokratisk massmobilisering, eller snarare agitatorisk "utbildning" av partiets och fackföreningsrörelsens kadrer, samt genom ett förändringsarbete inom EU, det nya favoritprojektet, för att göra det hela mera aptitligt för vanliga människor.Här finner han också ett önskvärt konfliktområde gentemot den liberalkonservativa högern, som uppenbarligen inte vill vidga och stärka de demokratiska strukturerna på övernationell nivå. Sett från sin ståndpunkt kanske han har rätt, men hans strävanden kan komma att röna starkt motstånd, inte minst med hänsyn till majoritetsförhållandena i EU-parlamentet.

Från Objektiv SD-blogg, 23 mars 2006:Dagarna före riksårsmötet ställs den sverigedemokratiska partiledningen inför en mycket svår utmaning: Den i partiet allmänt respekterade Kenneth Sandberg ger verkställande utskottet en judaskyss, i det han öppet bjuder in janssonnätverket i partistyrelsen. I ett mail avsänt igår onsdag till en SD:are i Stockholm kritiserar Sandberg valberedningens förslag till ny partistyrelse, där "stora och viktiga regioner/distrikt (Gbg, Uppsala m.fl.) inte föreslås...bli representerade"I mailet beskriver Sandberg en situation som i stort bekräftar den bild Objektiv SD-blogg givit under lång tid."Situationen är följande: - Partiet befinner sig i sin troligtvis värsta kris någonsin – och det inför ett val som kanske är sista chansen att påverka Sveriges öde; • I Göteborg råder i det närmaste strejk- och upprorstillstånd. • I Väst som helhet är situationen en blandning av kaos och spillror. • I Sthlm går verksamheten delvis på tomgång, med mycken frustration. • I 75 procent av landets kommuner finns överhuvudtaget ingenting av SD-verksamhet, drygt tre år efter vårt ”parlamentariska genombrott”. • Det råder en stor frustration bland enskilda, och stora ringar kring dessa, över icke minst det senaste årets uteslutningar och utmanövreringar. Janne Milld, BGF/SVIC, är bara ett (1) exempel på hur partiet avhänt sig värdefulla resurser. • Senaste årets toppstyrning av Verkställande Utskottet (VU) som överträffar alla tidigare partiledningars ”bunkerstyre”, har skapat ett jäsande missnöje i partikadern." Sandberg, som enligt bloggens uppfattning under hela sin tid i SD (från 1998) haft en naiv grundinställning, berättar vidare att han manat till försoningssammankomster mellan de stridande fraktionerna, men utan att få gehör:"När jag då tagit upp det på PS-mötena har man kritiserat mig för att jag belastar partistyrelsens sammanträden med dylika tidskrävande ärenden, samt ironiserat och gjort aggressiva utfall!" Märkligt är att Sandberg som gammal marxist idag inte förstår i vilka lägen konstruktiv kritik och försoning är möjlig. Om det parti han är aktiv i ska fortsätta existera och inte upplösas i allmänt kaos, så är det en självklarhet att den ena av de stridande huvudfraktionerna inom SD förr eller senare måste utesluta den andra fraktionen. Den inställning Sandberg ger uttryck för, och som partiordföranden Åkesson kompromissat med genom försöken till fredlig samexistens, leder inte till annat än ett utdraget lidande.Det ska bli spännande att se utgången av riksårsmötet: Blir det försoning och ännu ett kliv ner i extremistgropen, eller blir det De långa knivarnas natt, ett år för tidigt?

1 Sten Andersson 14 277 röster 18,71%2 Mikael Jansson 3 503 4,59%3 Sven-Olle Olsson 1 634 2,14% (nu avliden)4 Kenneth Sandberg 797 1,04%5 Eva Nyman 610 0,80% (kandiderar ej 2006)6 Per Emanuelsson 521 0,68% (utesluten)7 Gabriella Johansson 513 0,67%8 Tommy Funebo 425 0,56% (avhoppad)9 Jonas Åkerlund 396 0,52%10 Richard Jomshof 372 0,49%11 Ingemar Brelid 349 0,46% (kandiderar ej 2006)12 Anders Westergren 275 0,36% 13 Jimmy Windeskog 254 0,33% (utkastad ur partiet)14 Jimmie Åkesson 235 0,31% (nu partiledare)15 Johan Rinderheim 200 0,26%16 Jan Milld 198 0,26% (har lämnat Sd)17 Björn Söder 192 0,25%18 Michael Andersson 166 0,22%19 Gun Kullberg 154 0,20%20 Arnold Boström 151 0,20%21 Mattias Karlsson 140 0,18%22 Arne Andersson 138 0,18%23 Susanne Boström 135 0,18%24 Joakim Larsson 119 0,16%25 Jan-Åke Isaksson 115 0,15%26 Torbjörn Kastell 106 0,14%(färre än 100 personröster = redovisas ej här)

Mattias Karlsson går idag i en längre skrivelse ut i försvar för det sverigedemokratiska fiaskot i samband med vandelsprövningarna av partiets kandidater till valet. Hans försvar är att trivialisera alltihop; 37% av alla vuxna svenska män har någon gång straffats, påstår han, och på våra sd-listor har minsann vår nyfunna fiende expo hittills hittat 2,18% kriminellt. Jag håller tummarna för att de inte ska hitta mer än typ 5%, rundar han av, Mattias. 5% är alltså helt OK (om nu detta hade räckt!). Men förstår han då inte att sverigedemokraterna har ett riktigt dåligt rykte att kämpa mot, och inte kan förvänta sig några gratishonnörer av det etablissemang man vill kasta ur sadeln? Mer allvarligt är sedan att Mattias Karlsson inte ser det allvarliga just i detta att partiet tydligen inte haft en aning om vilka kandidater man har, om inte expo serverat sådana upplysningar. Bloggen har gång på gång hamrat in att fiaskot inte första hand är kandidaternas utan partiets utrednings- och kontrollapparats.Mer allvarligt ändå tycker jag sedan att Mattias Karlssons attityd till nazismen är. Han viftar bort den oklara gränsdragningen mellan det sverigedemokratiska principprogrammets värderingar å ena sidan, och värderingar som är mer extrema än det gamla nazistiska 25-punktsprogrammet hos många av kandidaterna. Enligt honom kan en aktiv sverigedemokrat utan vidareframhålla som ett särskilt bra exempel på god litteratur en bok om raskrig och mordattentat mot statsministern,åka på nazistkonsert,fortsätta att umgås privat med barndomskamrater som blivit nazister, samtdelta i en demonstration i protest mot mordet på James Waite, arrangerad av Salemfonden.Något besked om vem som är ansvarig för vandelsfiaskot erbjuds förstås inte av Karlsson. Detta kan tyda på att det är just han själv som bör bära hundhuvudet. Det går mig emot att behöva säga detta om en tidigare vän, men här kommer det: Hela hans arroganta försvarstal ger mig en brun smak i munnen.